När mamma inte räcker till...

Idag var det dags för ännu ett besök på bvc.
Lillan går upp dåligt i vikt.
Hon går ju inte ned, men vi pratar mellan 10-30gram per vecka vilket är för lite.
Hon har alltid växt på längden, men denna vecka var det ingen tillväxt alls.
Vi började ge ersättning något mål per dag, men ingen förändring. läkaren tyckte vi skulle bygga på och ge mer ersättning. Ett mål blev tre mål ersättning per dag, men inte det heller gav resultat.
Nu har vi fått rådet att ge ändå mer ersättning. Vi kunde i princip ge henne det hela dagarna.
Jag blir så frustrerad!
Det är väl kanske de flesta mammors tanke att kunna helamma sina barn så de är mätta och nöjda.
Tyvärr är det så att alla mammor inte kan det.
Idag blev jag jätteledsen när hon inte hade gått upp.
Jag kände mig inte dålig som mamma, men värdelös för att jag inte kunde producera mjölk som är tillräckligt bra.
Mjölk har jag massor av, men kvalitén på den är tydligen inte så bra.
Min spontana tanke är att jag nu lika gärna kan ge upp amningen.
Det enda jag gör är att trycka i henne en massa vätska som bara gör henne kissnödig.
Näring tillför den inte.
BVC sköterskan sa att jag kunde göra som jag själv kände. Jag har ändå ammat henne i 2månader.
Ändå känner jag en press på mig att jag borde amma.
Det framkallar en ångest vid tanken på att inte helamma mitt barn, men det är ett beslut jag tänker ta tillsammans med min sambo. Vi pratar om saken så får vi se hur det slutar.
Tills dess ammar jag och fyller på med ersättning.
Sedan jag startade med viktväktarna har jag verkligen ätit bra också.
Jag äter tre mål per dag plus frukt och det är en stor förbättring vill jag lova.
Sedan att jag gått ner i vikt på köpet är ju en trevlig bonus för mig.
Ja, ständigt denna mammaångest man skall dras med.
Många kanske inte tror det, men jag är ganska nervöst lagd när det gäller mig själv och min roll som mamma.
Jag gör alltid mitt bästa för att vara en bra mamma, men jag ifrågasätter alltid mig själv.
Är jag en bra mamma? Klär jag mina barn tillräckligt? Klar jag dem för mycket? Pratar jag om dem för mycket/för lite? vad tänker andra om mig?
Det enda jag brukar intala mig själv är att mina barn är hela och rena. De får mat varje dag, de är glada och leker mycket.
Då har jag nog lyckats ganska bra ändå!