Vågen och jag!

I kväll har jag varit vägt mig i vanlig ordning.
Varje söndag har jag ett möte med min värsta fiende - vågen!
Jag och vågen har en hatkärleksrelation. Kanske rent av ett beroende.
Jag HATAR att ställa mig på den och inse att jag fortfarande är fet, men samtidigt kan jag inte låta bli.
Har skaffat ett måttband nu för att kunna se om det blir någon utveckling på kroppshullet eller ej.

Äta nyttigt skulle jag göra.
Jo, men jag måste ändå säga att jag tänkt på hur mycket jag stoppat i mig.
Jag är inte troende på någon diet. Visst de håller ett tag, men i det långa loppet? Nej. jag är ledsen, men jag tror inte de fungerar.
Istället var mitt mål att minska portionerna, inte småäta och hålla godsakerna till en dag i veckan.
Måndag till torsdag funkade faktiskt detta, men fredag till söndag blev en mindre katastrof.
Fredag var jag på en begravning. Efter kyrkan serverades tårta
Lördag var det barndop. Efter kyrkan serverades middag och tårta
Idag fyllde bror år och gissa vad.... Det serverades tårta.
Jag eränner. Jag tog en bit tårta alla dessa dagar och det var riktigt gott.
Ändå tänkte jag mig för och tog en liten bit alla dagarna. *klapp på axeln*
Det här med att gå ner i vikt blir en hets.
Jag MÅSTE gå ner i vikt. Jag tycker människor stirrar på mig när jag är ute. Att de äcklas av mitt yttre och undrar hur i hela världen jag lyckats locka till mig en så snygg kille.
Alla dessa tankar snurrar hela tiden och jag går ständigt på stan och försöker se vilka det är som stirrar på mig och mår dåligt.
De två gånger jag varot gravid har varit andningshål från denna känsla. Då har jag känt mig vacker och inte haft några bekymmer i världen med vad jag ska sätta på mig eller hur jag ser ut. DÅ tycker jag alltid att jag är vacker.

Hur som helst. Denna vecka hade jag gått ner 0,3kg och det är inte upp i vikt i alla fall. Det är ett litet steg i rätt riktning-
Imorgon är det ny vecka och nya tag igen!
Hejja mig!