En dålig mamma?

Ibland känner jag mig verkligen som en usel mamma.
Det känns som man inte hinner med.
Jag önskar, jag hade mer tid för Viggo så han får känna sig speciell.
Jag önskar jag hade mer tid för Irmelin för hon får mest ligga för sig själv när jag ska försöka få Viggo att känna sig sedd.
Det är en evig kamp.
När Viggo är på dagis vill jag skynda mig att hinna det man inte kan göra när han är hemma så då får lillan ligga och sova för sig själv då med. Det skulle vara så mysigt att sova tillsammans och bara sitta och mysa, men de dagar jag tror att jag skall kunna göra det så finns det alltid något som måste göras först.
Sedan är jag så disträ ibland att jag kan komma på mig själv med att jag går till vardagsrummet och ska leka så har jag glömt den sovande lillasystern i köket i sin babysitter.
Jag ska byta blöja på henne och kommer sedan på att jag bytte på honom istället. Som tur är kommer jag på mina missar inom loppet av sekunder, men de händer och bara det framkallar ångest.
Det är skönt när Jocke kommer hem på kvällarna. Då kan jag endera ta mig tid att ligga och mysa med Viggo i sängen innan det är dags att natta eller så kan jag sitta i lugn och ro, amma och sedan mysa en stund med lilltjejen. De korta stunderna varje dag känner jag mig faktiskt som en bra mamma.
Jag är nog en bra mamma den övriga tiden med, men man känner sig så fruktansvärt otillräcklig.
Mina barn är rena, mätta, glada och älskade så jag tror jag gör ett ganska bra jobb ändå.
Sedan har barnen sin fina mormor, morfar, farmor och farfar. De ställer upp och hjälper till med både avlastning och lek.